Manegarm Fimbultrollet

Fimbultrollet fÃrfÃljde alla, ungfolk och Ãldre, det avgrundsÃlet. I nattligt dunkel dvaldes han lÃmskt, mÃnget illdÃd Ãvade ofta. MÃnniskors ovÃn pà enslig vÃldsstig, Heort var hans tillhÃll. Smyckesprydd sal i svarta nÃtter, han kunde ej komma pà kungatronen De lova i lund och i harg, blodigt blotoffer, bedja bÃner att jÃttars baneman mà hjÃlpa dem mot folkhemsÃkelsen. SÃdan var Den vise krigshjÃlten kunde ju icke avvÃnda ofÃrd, det onda var starkt i ett olidligt som lÃg Ãver landet Med grymmaste nidverk, nattligt fÃrdÃrv.