Invandringens pris del 1

Jag minns. Jag minns det som igår. Jag gick sista ring i gymnasiet i Bollnäs läsåret 196465 och skulle ta studenten till våren. Jag hyrde rum hos tant Frida på Gärdet. Tant Frida var kring 80, en parant dam, alltid mån om att vara snyggt klädd och fin i håret. Hon var änka men hade en manlig vän som hon bjöd på kaffe och sherry med tända ljus på fredagskvällarna. När jag många år senare återser Bollnäs är det en förvandlad stad. Gärdet är Norrrlands fattigaste stadsdel. Där bor Bo Tapper, 83, som efter en stroke är beroende av rullstol, permobil, hemtjänst och färdtjänst. Men färdtjänst har han inte råd med när han ska ta sig till vårdcentralen. Bo Tapper är en av hundratusentals svenska pensionärer som lever i fattigdom. Detta är den första av tre inlästa texter som handlar om invandringen